En bättre morgondag!

Godkväll/Goddag/Godmiddag eller vad de nu är för tid när du läser dethär!
Det glädjer mig att se att du än en gång orkat klicka dig in på min blogg! :D

Denna gång vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om, som vanligt! haha men jag får väl hitta på allteftersom jag skriver! Jag vet en sak iallafall, en sak jag upplevde idag! Något av de jobbigaste som kan hända om man är omkring okända människor!

PINSAM TYSTNAD!

Visst tror man att pinsam tystnad bara kan bli om man faktiskt pratat innan och det sen "blev tyst", men idag hade jag dom jobbigaste 5-10 minutrarna i mitt liv alltså! haha

Hela historien går som såhär:
Jag hade vart nere på stan och hämtat ut lite pengar + gjort ett nytt pass, inför alpresan nästa vecka! Sen skulle jag ta bussen till skolan, men den gick inte förens om 15 minuter. Så istället för att stå ute och förfrysa i dom 20 minusgraderna det var, så bestämde jag mig för att sätta mig i våran lilla "bussterminal" eller vad man kallar det. Ett litet fyrkantigt rum med bänkar längs väggarna och sen 2 rader i mitten av rummet.

När jag såg det utifrån såg de ut att vara tomt, för solen speglade sig i rutorna! "Skönt" tänkte jag, så slipper man sitta å trängas med massor av andra människor.. MEN! när jag öppnade dörren upptäckte jag till min stora fasa att de inte alls var tomt, utan tvärtom.. KNÖKFULLT!

Alla bänkar var upptagna utom den i mitten, vilket gör att resten av folket i busskuren sitter med sina huvuden vridna mot dig! och du får alla blickar på dig.
Well well, jag hade ju inget val än att faktiskt ta och slå mig ner mitt bland alla dom andra som satt där inne, och till en början var det inte så jobbigt.
Men såfort jag förstod att det inte var någon som pratade, så blev de skitjobbigt! Alla satt bara tysta och tittade mitt ut i tomma luften. Det var inte bara vanlig tystnad, för de va verkligen så att ingen sa något.. helt knäpptyst! Sjukt jobbigt att sitta 10 pers i ett rum, ett jättelitet rum! Det blev ju olidligt!

För att folk ska förstå hur illa det var kan man dra liknelsen med en hiss! Du vet ju hur de känns att hamna i en hiss med någon du inte känner och behöva åka 2 våningar? Det är ju typ något av det värsta som finns!

Tänk dig då att hamna i en lite större hiss, full med 10 personer som inte känner varandra, och vara tvungen att sitta där i 10 minuter! Då har du hur jag kännde mig!

Så när alla nu bara satt där och var tysta, kliade sig på näsorna, kollade klockan, nogrant undersökte lite klotter på väggen eller vad dom nu göra... så kom det en buss! RÄDDNINGEN!!

För så fort de kom en buss, så rörde sig någon på sig! Ingen hade ju vågat ens flytta på fötterna för att de skulle gnissla (ja ni vet hur de är va?). Men så fort bussen kom så var det någon äldre herre som skulle med den, då ställde han sig upp och började gå mot dörren!

Smart som jag är ställde även jag mig upp (trots att min buss inte skulle komma förens efter 5 minuter) och sen följde jag efter gubben ut.

Att jag sen fick spendera dom sista 5 minutrarna utanför busskuren i kylan var LÄTT värt det..!

Jag ska aldrig mera sätta mig där inne igen, det kan vara de mest traumatiska jag vart med om i hela mitt liv... än en gång är det moras lokaltrafik det är fel på!
Tänk om dom bara haft en liten radio som spelade lite "Hissmusik" där inne, tänk vilken lättare stämning det blivit!

men icke.. än en gång har Dalatrafik visat att dom är den svaga länken i ordet Dalarna... och jag hoppas dom skärper sig!

Det var allt för idag folk!
Hoppas jag kunde bjuda på lite kvällsunderhållning
(eller när ni nu läser.. som sagt! haha)

Jag skriver väl några rader i morgon också om jag kan komma på något spännande och roligt att läsa om!

lejters
/jeppe